Jouko Heinonen (69) och Maritta Nakkinen (63) med sina hundar är en bekant syn på många lägerområden. Jouko arbetade inom väktarbranschen tills han fick hjärnblödning och blev förlamad 1999. När Jouko blivit lite bättre blev paret inte hemma och vänta på tidens gång, utan skaffade sig ett eget fordon.

Joukos rörelser är begränsade efter förlamningen. Även hans skrivstil har blivit oklar efter förlamningen, och för att röra sig har han hjälp av en el-rullstol. Benen bär så mycket att det går att röra sig med användning av kryckor i små utrymmen tex. i husvagnen.

Rörelsebegränsningarna hindrar endast herrskapets liv en aning, för två år sedan tog Jouko lilla E-körkortet för att underlätta resandet. I dragbilen sker manövreingen med handreglage, annars klarar inte Jouko av att köra.

Även hunden hör till vardagen och förs ut bland människorna flera gånger per dag. Nu är Ani en officiell hjälphund, som fyller samma kriterier som invalidförbundets skolade hjälphundar. Hunden måste klara lynnestest, inledningsprov, hälsogranskningar och vartannat år visa vad den kan.

När hjälphunden är klädd i officiell väst, får man inte störa den utan tillstånd. Västen får användas endast i sällskap av den officiellt hjälpbehövande. Den hjälpande är den enda som hunden får lyda.

Synskadades ledarhundar, rörelseskadades hjälphundar och hörselskadades hörselhundar får man ha med sig i allmänna fortskaffningsmedel och livsmedelslokalernas kundutrymmen som till exempel restauranger. Ani borde i princip i sällskap med Jouko vara tillåten på alla platser.

Översättning: Olof Bussman