På Sicilien väntar många oförglömliga möten och historier.

Kontraster, nya dofter, otroliga naturupplevelser, stora hav och starka vindar. Regn och sol i en härlig blandning. Smakupplevelser, historia och konst. Och, om du vågar ge dig hän, ett helt nytt sätt att uppleva tid.

Men vad är egentligen tid? I fysiken beskriver man begreppet tid som en följd av händelser som endast rör sig i en riktning. Vi lever alltså i nutid, samtidigt som vi kan minnas den förflutna tiden, samt förstå och se mot framtiden.

Hur upplevs tiden på Sicilien?

Finns det ett eget tidsbegrepp här? Medan vi kör mot väst och följer vägen som tar oss genom Siciliens vackra karga, men bördiga landskap, funderar vi kring begreppet tid, varför känns tiden annorlunda här på den magiska ön? Är det för att vi är på semester eller beror det på befolkningen eller omgivningen här? Kanske summan av allt?

Vi funderar också över vad det är som gör att någon plats känns mera hemma än andra, trygg. Lite som när man träffar nya människor som genast känns bekanta. Är det samma med platser?

Vi bekantar oss med hur de olika tidsepokerna ser ut på Sicilien, allt från den grekiska kulturen från 500 talet f kr, genom tidigt 1600-tal ända fram till nutid. Tänk, här, på den lilla karga ön, kan man uppleva dem alla.

Vi ger oss tid, vi får tid. Vi förflyttar oss till en annan tid, och inser att tyvärr har vår tid här på ön en början och ett slut, vi har inte all tid i världen.

På sina ställen känns det faktiskt som om tiden stannar upp här på Sicilien. Eller i alla fall att tiden här har en annan mening. Lite som om man kommit in i en annan tidszon, tiden används annorlunda här. Och jo, jag vet att vi har en faktisk tidsskillnad på minus en timme. Men det är inte det jag menar, det är något annat.

Allt går lite saktare. Man ger mera tid och man tar sig mera tid. För viktiga saker. Man väljer vad som är väsentligt, och det oväsentliga kan nog vänta lite. För oss effektiva finländare kan det ta tid att vänja sig vid det nya tidsperspektivet, men du blir van. Dessutom är du troligen på semester och kan ta dig tid för en siesta nu och då. Njut istället för att bli irriterad.

Siestan på Sicilien

Siestan på Sicilien stänger faktiskt det mesta någonstans mellan kl 13–16.30, bra att veta speciellt då man besöker små byar.

Vi har faktiskt hamnat lite illa ut innan vi lärde oss. En gång cyklade vi i flera timmar till en liten bergsby, glömde ta med extra vatten. Kan berätta att vi var otroligt törstiga när vi kom fram och insåg att allt var stängt, det var tid för siesta. Som tur var, hittade vi en buss som tog oss och våra cyklar med tillbaka ner till den större staden.

Det lönar sig alltså att hålla koll på tiden när man planerar sin dag, för till och med hela fabriker stänger till kl 13. så att personalen kan åka hem och äta och vila. Jag undrar om fåraherden också håller siesta?

Herden

Så här kan faktiskt en trafikstockning se ut på landsbygden i Sicilien. Trots alla väntande bilister är tempot lugnt när fåraherden leder sin hjord över vägen till nya betesmarker. Alla väntar. Inga irriterade italienska bilister här inte. Ingen brådska.

Är så fascinerad över att det ännu, i vår stressiga tidspressade värld, finns fåraherdar. Att det finns tid för att gå med sin hjord från betesmark till betesmark.

Som en kuriositet måste jag berätta att herden vände sig om och vinkade till mig. Märkte då att han hade sin stav i ena handen, och en mobiltelefon i den andra. Härligt, nutid möter dåtid.

Giasira Estates

På Sicilien har man odlat vindruvor och producerat viner sedan urminnes tider. En tradition och ett hantverk som överlevt från dåtid till nutid. Då måste man ju absolut besöka en vingård, när man ändå är här eller hur?

Om vi tar en liten omväg, lämnar kustlinjen och kör snett upp mot norr en bit, kommer vi till Rosolini, en lugn by som ligger 154 meter över havet. En bit utanför staden, inbäddad bland ett mjukt landskap, ligger den vackra vingården Giasira Estates.

I området finns många vingårdar, men Giasira är den största. Här görs allt med stort hjärta, man tar sig tid och tänker dessutom ekologiskt. Det känner man i smaken av det eleganta vinet och den utsökta maten vi fick smaka på och på sättet man ger sig tid för sina gäster. På gården odlas också oliver.

Ifall du önskar besöka en vingård lönar det sig att vara i kontakt och i förväg komma överens om en tid för besöket. Du blir varmt mottagen, Sicilierna är stolta över att få visa dig sitt hantverk och berätta sin historia.

Ispica

På vägen ner tillbaka till kusten hittar du staden Ispica. Lite utanför staden ligger den lyxigt fina Sosta camper Oasi Favara. På området kan man spela tennis, eller simma i den stora lyxiga poolen. Ställplatsen är stor och lummig och känns verkligen privat. Alla bekvämligheter finns i fina rena utrymmen. Tyvärr är stället inte helt öppet under vintermånaderna, men den trevliga ägaren tog sig tid att öppna upp för oss.

Från campingområdet promenerade vi upp till stan. Promenerade, för staden låg så högt uppe. Medan vi stretade uppåt, stannade en bil med två vänliga kvinnor som frågade om vi behövde hjälp. Summa summarum så körde de oss upp till staden, och berättade om alla ställen vi kunde besöka.

Att jag älskar Sicilien beror till mycket på upplevelser som den här. Omtänksamheten och vänligt bemötande och stolthet över sin ö. Att de ger sig tid.

Marina di Ragusa

Kan inte riktigt sätta fingret på varför, men för mig känns det som att komma hem när vi kommer fram till Marina di Ragusa. Staden är absolut inte den vackraste på Sicilien, inte den mest intressanta. Naturen är inte ovanligt vacker eller mäktig, egentligen lite platt. Det är mera än känsla. Stilla charm, hemma.

Kanske känslan kommer från att vi alltid blivit så väl mottagna här. Kanske för att Marinan är så internationell och trygg, att man klarar sig långt på engelska. Vilket känns skönt om man inte ännu kan italienska. Eller för att de små kringliggande byarna är så härliga, och ligger så nära att man kan cykla eller gå dit. Vilket vi har gjort, många gånger.

Marina di Ragus är en perfekt bas, och under en lång resa med mycket nytt att ta in och uppleva, känns den lilla staden som en plats man redan känner och var man kan slappna av.

Sedan, när man vilat en stund, och vill ge sig ut på äventyr finns det många platser nära omkring som man kan besöka. Kolla kartan, men underbara platser som vi gillade, och som det är värt att ge sig tid att besöka var Donnalucata, Punta Secca, Ragus och Ragusa Ibla. Vittoria och Comiso. Riserva naturale di Randello är också underbar.

Förra året, när vi körde ner till Sicilien med vår gamla Honda, hyrde vi en lägenhet i Marina di Ragusa och stannade i över en månad. Vi träffade och lärde känna många härliga människor. Bland annat blev vi bjudna på lunch på en vacker segelbåt på julafton. Det blev lite magiskt. Tacksamma över att de gav oss av sin tid.

Det var också tacksamt eftersom vi hade missat att under mellandagarna är butikerna stängda. Vilket här betyder att de verkligen är stängda i många dagar.

Någon annan upplever säkert den lilla staden helt annorlunda än jag, ser andra saker, och det är bra, för så ska det vara. Vi är alla olika.

Marina di Ragusa var till år 1870 en liten fiskeby, men numera lever staden mestadels av turism. Fiskeindustrin har bytts ut mot växthus där man odlar bland annat härligt goda tomater (pomodori) , chili (peperoncino) och paprika samt jordgubbar (fragola). Dessutom odlas här oliver och sitrus.

Staden är internationell på grund av Porto Turistico, den stora hamnen som byggdes och utvecklades med hjälp av stöd från EU. Under sommarmånaderna stiger stadens invånarantal från 7 000 till 60 000. Otroligt. I den skyddade hamnen övervintrar många seglare, eller i alla fall deras fina segelbåtar. Vi hittade till och med en båt vars hemmahamn var Sydney, Australien.

Castello di Donnafugata

Ett härligt utflyktsmål ca 20 minuter från Marinan di Ragusa där du lätt får hela dagen att gå är Castello di Donnafugata.

På veckoslutet under vintermånaderna kostar det 2,50 att parkera bilen på den lilla, lite skamfilade parkeringsplatsen. Det gick till gott ändamål tänkte vi och betalade snällt. Man kan också parkera gratis vid vägrenen.

Det var den sicilianska baronen Corrado Arezzo de Spuches (1824–1895) som utvecklade gården från en liten villa på landsbygden till slottet som det är idag. Han var en berest man som hämtade hem nya idéer från alla sina resor runt om i Europa.

I slottets nedersta våning finns Galleria del Costume, där Gabriele Arezzos klädkollektion finns till en del bevarad. Kollektionen är unik och mycket intressant och den ger en inblick i modet hos överklassen societeten i Sicilien under 1800-talet. I kollektionen finns också en massa vackra accessoarer. Man önskar nästan att man levt i den epoken, och fått klä sig i de vackra kreationerna.

I resten av slottet kan man bekanta sig med de olika, nästan intakta inredda rummen. Slottet är stort och när man vandrar från rum till rum och från våning till våning kan man inte annat än förundra sig över den, nu lite rustika, skönheten. Rundvandringen, dess atmosfär, är så intressant. Man väntar sig någon Baroness komma insvepande i sina vackra kreationer. Kan svära på att jag hörde deras högljudda diskussioner eka i korridorerna.

Ute ligger den stora vackra trädgården, Il Parco. Där finns så mycket att se, och uppleva. Bland annat finns där en labyrint, Maze. När vi besökte den tillsammans med våra vänner, kastade vi lite stenar på marken, så att vi skulle hitta ut. Nåväl, min kära vände obemärkt om, plockade bort alla våra stenar, och lämnade oss i labyrinten. Han satte sig på bänken ytterom och väntade. Väntade och väntade. Trodde han var rolig. Men ingen fara, till slut hittade också vi ut.

Slottet har en inträdesavgift på 10:e. Värd att betala, också eftersom för pengen kunde man i några timmar känna sig som en slottsfru, eller herre. Upplevelsen är säkert annorlunda under den hektiska sommarsäsongen, men nu var det lugnt och tyst att promenera omkring.

Ragusa Ibla

Ett annat härligt utflyktsmål att besöka, också endast 20 minuter från Marina, är Ragusa. Det består av två områden: Ragusa Superiore och Ragusa Ibla. De två halvorna är åtskilda av en djup ravin. Ragusa finns med på Unescos världsarvslista, som ett under av barockstilen i Sicilien från 1600-talet och framåt.

När du kör in till staden Ragusa, kör du genom den nyare stadsdelen mot Ibla, den ursprungliga äldre stadsdelen. Du hittar en fin, rätt stor parkeringsplats. Parkeringen är gratis under vintersäsongen.

1693 drabbades Ragusa av en jordbävning. De rika invånarna byggde den nya staden Ragusa Superiore på en ny plats, medan de fattigare blev kvar och försökte rädda det som kunde räddas. Bygde upp Ragusa Ibla igen.

Tänk på att ha bekväma skor, då dagen kommer att bestå av mycket promenerande i många trappor och gränder.

Man kan också välja att promenera från Ragusa till Ibla, men då orkar man nog inte utforska den äldre stadsdelen till fullo. Fast den promenaden lär vara vacker så tog vi bilen fram.

Vi åker videre

När vi lämnar Marina bakom oss kör vi genom ett landskap fyllt med ett oändligt hav av växthus och odlingar. Vägarna är ganska smala, och man bör vara påpasslig. Det underbara havet följer oss på andra sidan, ibland som en 360 graders horisont.

Sicilien är fortfarande ett jordbrukssamhälle, och dess ekonomi grundar sig på jordbruk.

I de stora växthus komplex odlar man bland annat tomater, paprika och chili. Det är på grund av den kyliga natt temperaturen under vintermånaderna som växthusen behövs. Tack vare dem får man flera skördar per år.

Sakta blir vägarna bredare, och växthusen byts ut mot lummiga dalar med olivlundar. I horisonten ser man de mäktiga bergen. Vi ser också citrusodlingar som apelsin, mandarin och citron.

Stannar till vid några små byar på vägen, men vårt mål är regionen Agrigento. Där stannar vi vid den lilla Punta Piccola ställplatsen. Planen är att stanna några nätter för att utforska regionen.

Ställplatsen är liten och den är vackert belägen vid havet. Utsikten är underbar, men servicen på plats är mycket anspråkslös. Men vänlig. Vi hade ett par härliga dagar där.

Scala dei Turchi

Den vackra vita klippan som reser sig från havet sticker ut, inte bara på grund av sin skönhet, utan också på grund av den här på Sicilien mycket ovanliga vita färgen. Färgen kommer sig av att klippan består av en bergart som består av lera och kalk, märgel.

Namnet betyder de turkiska trapporna, och kommer från pirater som här kallades turkar. Piraterna försörjde sina skepp vid klippan, säger legenden. Numera är det turister och områdets invånare som bestiger klippan längs de mjuka vackra “stegen” som bildats genom havets rörelse och tidens gång.

Tror att man måste betala en avgift till klippan under högsäsongen, men nu promenerade vi bara upp. Och njöt. Jag rekommenderar varmt, fast jag kan inte veta hur stämningen är under sommarmånaderna, då det på området rör sig mycket turister. Nu var vi närapå ensamma.

Giardino della Kolymbethra

Kolymbetra trädgård finns i samband med Valley of temples i Agrigento. Följande dag cyklade vi iväg med målet att bekanta oss med trädgården och Tempeldalen. Cykelturen blev rätt lång, genom den gamla hamnstaden Porto Empedolce upp bland trafiken på den livliga landsvägen, tills vi hittade fram till en tystare, lummig väg på landsbygden. Kolla kartan noggrant ifall du cyklar iväg.

Väl framme hade vi problem att hitta rätt ingång till området, eftersom det ser ut att finnas flera. Men till slut hittade vi rätt. På området sökte vi oss först till den vackra frodiga trädgården Kolymbetra.

Trädgården var ursprungligen vattenkällan för grekerna då de bodde i området, men har genom tiderna utvecklats till en lummig oas, till trädgården.

Trädgården består av olika lundar med citrusfrukter och oliv samt mandel. Visste du att mandelträden blommar vackert med ljus röda små blommor. Man ser också spår av gamla vattencisterner och vattendistributionssystem från grekisk tid. Det fem hektar stora området föll vid något skede i glömska men år 1999 tog FAI, Italian trust for the environment över och räddade samt restaurerade området.

De vackra mandarinträden, det var dock förbjudet att smaka. Fast vi såg nog många som smakade på den förbjudna frukten i alla fall. De säljer däremot olika sylter på plats. Stöd dem gärna genom att köpa en med dig hem.

Valle dei Templi

Strax intill trädgården finns en av världens mest enastående platser. Området ligger vackert och var under antiken en av grekernas viktigaste städer. Många av templen uppfördes för att hylla de grekiska gudarna, bla Zeus. Många av templen är till en del, bevarade ännu idag.

Agrigento grundades år 580f.kr av grekerna. Men tänk på att i Tempeldalen har genom tiderna också passerat romarna, araber, berber och spanjorer. Inte att förglömma egyptier, syrier och perser. För att räkna upp några. Tänk vilken mängd olika kulturer. Ett arv som har lämnat spår som går att se ännu idag.

Man känner verkligen historiens vingslag när man besöker platsen, och man blir förstummad av den otroliga mängden olika kulturer. Arvet de lämnat efter sig.

På området finns även ett museum (Museo Archeologico), där det finns en samling från antikens klassiska epok.

Valley of the Temples är öppet varje dag. Men mera info om öppethållningstider och inträdesavgifter hittar man på deras webbplats. Som jag redan berättat så hade vi problem att hitta rätt ingång, så var påpassligt. När man väl hittar rätt blir det en oförglömlig vandring genom historien och en glimt av stadens forna storhet, var beredd på en lång, givande, dag.

Ett tips är att besöka tempeldalen på natten, då den är upplyst, eller kring solnedgången.

Trötta vänder vi tillbaka

Trötta efter allt vi sett och upplevt under den långa dagen kryper vi in i husbilen tillsammans med kvällssolen, och somnar.

Nästa dag fortsätter resan vidare mot nya äventyr i nordväst. Kör mot ett av mina favoritplatser på Sicilien. När vi kommer fram och jag äntligen får slå mig ner där på ett speciellt café, kommer tårarna. Av lycka. Det är inte farligt, det är en tradition.

Men innan vi kommer fram, har vi tid att uppleva många vackra platser, och några strapatser.

Arrivederci

Text: Annika Haapman. Bilderna: Annika och Herman Haapman

Roadtrip på Sicilien, del 1